Nothing but a mannequin wearing a thousand masks.

a horse running alone

a horse running alone

and one tries to tame you

compares you to an impossible highway

to a burning house

says you are blinding one

that one could never leave you

forget you

want anything but you

you dizzy one, you are unbearable

everyone before or after you

is doused in your name

you fill one's mouth

one's teeth ache with memory of taste

one's body just a long shadow seeking yours

but you are always too intense

frightening in the way you want one

unashamed and sacrificial

one tells you that no one can live up to the one who

lives in your head

and you tried to change didn't you?

closed your mouth more

tried to be softer

prettier

less volatile, less awake

but even when sleeping you could feel

one travelling away from you in one's dreams

so what did you want to do

you are terrifying

and strange and beautiful

something not everyone knows how to love.

Tooth of Time

Hark well, as I tell you the tale of The First-Damned, may his forgotten true-name be forever cursed. In his arrogance, he drew the gaze of Misfortune to this world, bringing damnation upon us all.

A child begins what elders finishes.  To laugh and cry. To breath and sigh. 

Air breaths thin. 

Fog rolls over the firmament. 

Boulders of harden granite crashes down towards us. 

We can no longer see the peak, but we know it's close. 

All sign of life is gone since the tree line.

Rations are running low. 

It's getting colder. 

Nice Work If You Can Get It

Holding hands at midnight
beneath a starry sky
Nice work if you can get it
And you can get it if you try

Love the one who loves you
Beneath the starry sky
It's nice work if you can get it
And you can get it if you try

Can I though.

Strolling with the one girl
Sighing sigh after sigh
Nice work if you can get it
And you can get it if you try

Just imagine someone
Waiting at the cottage door
Where two hearts become one
Who could ask any more?

Loving one who loves you
Nice work if you can get it
And if you get it won't you tell me how?

Holding hands at midnight
beneath a full moon

And strolling with the one girl
Through forest so deep

Just imagine someone
Waiting at the cottage door
Where two hearts become one

Loving one who loves you
Could I get it, even if you tell me how?

Betrayed

Haunted by ghost of past. Alone and mute. Droplets of darkness rolls down my skin like beads of dew in shimmering morning hours. The transition of moon to sun concealed by fog. Stars descending from sky to meadow. Why stay when I can leave?

Signing the will

With Giga slowly bleeding to death, she fades away leaving a druid without a light.

The companion has since long set off on his own path avoiding looking back, to live his own life with his kin.

When You no longer could brandish the whip against your slave what use is it to you. A slave that talks back is more worth dead than alive. 

My blood is cool. Trickling its own path down trough the snow. Carving out patterns in a language different to that of my tongue.

My brother's life is not my own. More rarely can he find me in the glade. His lantern still brings light but it can't melt the frost creeping into the ground digging its jaws deeper once more after a years rest. 

Left is only a carcass standing in darkness pretending to go on. It's easier this way no one can sense the smell in the dark.

Thoth in the city of Khmun

Autumn is back. Then rain crashed down hard again after dusk. My creator has abandoned me, my dog has wandered of without me. To a world where he no longer needs me. My soul, my shadow no longer listen to me. Now I only serve as protection from the sun, reduced to a tree in the avenues.  The wind now rarely bares the voice of my two ravens. I turn to my last resort, my last out let, my scripture.

As the grain of sand escapes the hourglass, the desert lays barren in it's fullness. My words will remain unheard in the waves and die by the tooth of time. 

I'm to tiered to thread my needle, to twist my string. 

I'm to weary to weave my plaid.

I present to you my naked king, my highest ruler. My all and only truth. 

Always close by

I love you so much. My eyes tear up when I think about how much you mean to me. When I touch you I can't let go, even it's just by a thought.
Your warmth touches my soul.

Reason

I want to but why does it always have to be me that cleans up when a glass shatters? Why does it have to be my hands that bleed?

My head hurts so bad. I feel like I have to throw up. My ears are ringing. Is this because I did eat or because I didn't. Why eat when she's mad at me. I have no reason for anything without her.
My tears won't bring her here but it seams that that is the only thing my body find reason for without her.

Dimonds are a girls best friend

Du tror att bara du trycker hårt nog på något så blir det diamanter.
Ah så nu har du pressat som fan på ditt jävla bärnstens halsband och det gick bara sönder. Vad är det för skit tycker du och kastar det. Du bryr dig inte om det om det bra går sönder och inte blir något. Om det inte blir som du vill när du vill kan det lika väl va så.

Att ha insikt om hur och på vad man kan applicera tryck orkar du inte bry dig om.

Elddir in itself

I'm talking to you but you're not listening.

Who am I? I was once called by the name Gaia and will be soon again.

It feels like every day is a better day

a day to get awash by the purifying rain,

to get burn by the fire

to see the moon set for the last time.

Every love is sacred above Joy

It feels like the population has no more hop for my survival. They see me as a lost cause and work only to check my demise.

You look at me with your eyes looking at fiery red autumn leaves. The sparkles of spring is long gone from your deep eyes. I'm no more than a burden to you but you know only winter will follow me.

The warmth have never left me but you dressing up for the storm, my sun can't touche you now, you can't feel it's embrace, you can't feel the warmth of it's touch.

Too bad for you but your raincoat won't protect you from the cold.

You hear my words, you think you see the prophecy, but the loudness of my voice blinds thou,
hear thou not the woodpeckers echoing song.

The evening will fall, darkness is upon us. Head my warning the climate won't lead you. You won't be alone, the road is before you and my feelings behind you.

!

Ensam
Lämnad
Utnyttjad

Sårad
Hånad
Bortstött

Irritation
Ilska
Frustation

Smärta
Sorg
Kyla

Önskan
Uppgivenhet
Utmattning

Värme
Vila
Stillhet

Tårar
Sår
Smärtor

Bokrecension

Den står där bredvid de andra i bokhyllan men ändå bortglömd. Den är lite utanför på något sätt, undanknuffad. I sin fula beige rygg, sliten och oattraktiv. Den är gammal, inte så gammal som tusen eller äns hundra år, utan bara lite gammal, så den blir så där inaktuell fast den inte har något tids påverkat innehåll. Den är ointressant, den har mycket innehåll men den är inte ett dugg lockande.

Jo den har ju åkt fram några gånger när det behövs en tyngd. Bättre med den, inte så farligt om det blir nån limfläck då.

Stilla fjädrar

Graciöst glider du förbi mig, ritar cirklar, vänder och av slutar med piruetter. Du visar upp din kropp, gestikulerar och lockandes glider iväg.
Kvällen är sen och du snörar av dig skridskorna och vandrar hemåt.
Kvar, lämnad, ligger jag, på rygg blödandes. Min kropp sönderskuren av dig, ditt rituela dans mönster inristat i min kropp.

Min himmel är utan stjärnor. Min dag utan ljus.

Springer på ängen naivt viftande med armarna. Jag vill bara hålla dig, om famna dig. Men du flyger bara vidare, flaxandes med dina vingar dränkta i en färgkaskad utom mitt färgspektra. Flyr flyktigt från blomma till blomma, ständigt en bit före, utom räckhåll. Varför vill du inte låta mig ta i dig?

Timor in est sera

Ensamheten förtär mig. En svärta kryper upp mot mig som om ett bläckhorn välts över det pappersark som är mitt liv. Febrilt försöker jag skydda mina fraser men oroar mig för att de redan blivit dränkta av den svarta våg som kryper mot mig. Att de blivit ändrade, fläckade, utsuddade, försvunnit. Som om jag har bleknat i jämförelse mot den kontrastrika våg som rullar fram längs horisonten. Att jag inte klarar att hålla dem kvar utan de sugs in i de svarta hav som med fjärran röster lockar.

Varje andetag

Varje andetag utan dig känns så tungt. Varje ögonblick känns så tomt. 

Du förstår inte, jag vill va vid din sida. Jag vill hålla din hand. Lee av dit leende. 

Jag vill leva mitt liv med dig jag vill va en del av ditt. Inte ett fickur i en låda som tas fram för att sedan stoppas undan. Jag vill pryda din arm. Jag vill att du tittar på mig. 

Inte bara i smyg.

Jag önskar att du skulle våga 

lyfta din arm. 

Brutal ärlighet

Känslan av ett löfte som blivit brutet itu. 

Tårarna forsar ner till snöns yrande utanför. 

Huvudet tungt lutat mot det kalla fönstret. 

Förlåt, förlåt mig.

Jag vill inte vara så här

men jag styr inte över det jag känner.

Kanske var allt en dröm,

de text rader jag ser framför mig

kanske bara var en skapelse

av min längtan efter dig. 

Men det hjälper mig inte

upp ur denna grop av ensamhet,

jag är strandad i. 

Hjälp mig.

Förlåt mig.

Förstå. 

Here with me

I didn't hear you leave, 

I wonder how am I still here 

I don't want to move a thing, 

It might change my memory 

Oh I am what I am, 

I'll do what I want, but I can't hide 

And I won't go, I won't sleep, 

I can't breathe, until you're resting here with me

And I won´t leave, and I can´t hide,

I cannot be, until you´resting here with me.  

I don't want to call my friends, 

They might wake me from this dream 

And I can't leave this bed, 

Risk forgetting all that's been 

Oh I am what I am, 

I'll do what I want, but I can't hide 

And I won't go, I won't sleep, 

And I can't breathe, until you're resting here with me 

And I won't leave, and I can't hide, 

I cannot be, until you're resting here 

And I won't go, and I won't sleep

And I can't breathe, until you're resting here with me

And I won't leave, and I can't hide

I cannot be, until you're resting here with me

Oh I am what I am, I'll do what I want

But I can't hide

I won't go, I won't sleep

And I can't breathe, until you're resting here with me, 

And I won't leave, and I can't hide

I cannot be, until you're resting here with me

I won't go, and I won't sleep, 

And I can't breathe, until you're resting here with me

And I won't leave, and I can't hide,

I cannot be, until you're resting here with me

blyscan

Månskenet smeker din nakna kropp. En beröring lätt som sommar bris, ett duns fall. Dina slutna ögon glimrar av månljus och dina stilla läppar sjunger av livets melodi. 

Dina lockar faller i stillsamhet och skymmer mig fortfarande från världen. 

Faraway

There is something in the way

You are always somewhere else

Feelings have deserted me

To a point of no return

I don't believe in Gods

But I pray for you

Don't you slip away from me

It's you I live for

Don't you leave no

Don't you slip away from me

I'm vulnerable to your love

There is something in the way

You're always somewhere else

Feelings have deserted me

To a point of no return

So the light fades out at you

So close to lose it

Don't you slip away from me

It's you I live for

Don't you leave no

Don't you slip away from me

I'm vulnerable to your love

Don't you slip away from me

It's you i live my life for

Don't you slip away from me

I'm vulnerable to your love

Don't you slip away

I see a river

I see a river

It's oceans that I want

You have to give me everything

Everything's not enough

It's my desire

To give myself to you

Sometimes

Sometimes I try

Sometimes I lie, with you

Sometimes I cry

Sometimes I die, it's true

Somewhere I find

Something that's kind

And I've crossed the line again

A line I drew in sand

Still you give me everything

And everything's not enough

I'm ready but not willing

To give myself to you

Sometimes

Sometimes I try

Sometimes I lie, with you

Sometimes I cry

Sometimes I die, it's true

Somewhere I find

Something that's kind

Come on over

Lay down beside me

And I'll try

Come on over

Lay down beside me

And I'll try

And I'll try

I want it all

Joy will Escape you. 
Sadness will Pour over "Edens garden", 
it's time: Reallise the truth. 

Away will Love Marche

Tell me again.

Tell me why should I not enjoy it, 

when it's pouring down.

The feathers spreading their wings all ower the floor. 

For the first time free.

It's heavy to breathe.

It's starting to rain. 

Relief as the rivers krossing, mixing. 

A scorching feeling as the rain wash over the birds.

Am I finnaly going home?

Are you there?

The rain is taking over.

The ink slowly disolving. 

Beeing washed away. 

Away from this cruel world. 

Farewell

Despair

Jag ser fjädrar oavsett vart min blick vandrar. Isskärvorna gnistrar i solskenet, allt efter som isen smälter vässas eggen.

När jag sluter ögonen står du framför mig. Den gassande solen förtär dig, endast en pöl på marken återstår som ett minne av dig.

Have you been hiding?

If you've been hiding from love

If you've been hiding from love

I can understand where you're coming from

I can understand where you're coming from

If you've suffered enough

If you've suffered enough

I can understand what you're thinking of

I can see the pain that you're frightened of

And I'm only here

To bring you free love

Let's make it clear

That this is free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

I've been running like you

I've been running like you

Now you understand why I'm running scared

Now you understand why I'm running scared

I've been searching for truth

I've been searching for truth

And I haven't been getting anywhere

No I haven't been getting anywhere

And I'm only here

To bring you free love

Let's make it clear

That this is free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

Hey girl

You've got to take this moment

Then let it slip away

Let go of complicated feelings

Then there's no price to pay

We've been running from love

We've been running from love

And we don't know what we're doing here

No we don't know what we're doing here

We're only here

Sharing our free love

Let's make it clear

That this is free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

No hidden catch

No strings attached

Just free love

inspector sand

Å luna låt han komma till mig, på tving mig ej din ensamhet. Jag väntar men endast timglasets sand ser jag passera.

Ack vad ska jag gör för att bli sedd? Du sitter på din tron. En klubba av ek har ersatt din spira. Minna ord ekar bort i den evigt stora sal. Men mina handlingar tycks få juryn att tänka två gånger. Men det är fortfarande din klubb som måste slå. Det är dina läppar som måste yttra domen. Om du inte lyssnar på din jury hur ska du kunna ta beslut? Varför sitter de här om du inte lyssnar på vad de har att säga? Försvinner även alla dess röster ut i denna sals omätterliga akustik. Låt mig lyfta din peruk, låt mig kyssa din panna.

Judas

Depeche Mode – Judas

Hetta

Ord kan inte beskriva, när stenen spricker, hur tjock magma rinner.

Ord kan inte beskriva hur lättsamt elden dansar upp längs späd björkstam. Hur ögonblicket förtär de darrande löven som återfödd aska svävar iväg, buren av vindarna, fri över skyarna. 

Men under sprider sig brännande röd död. 

Blue Phoenix

Jag lyfter upp ägget ur glöden. Där inne hörs hur den lilla fågelungen andas. Jag omfamnar ägget för att det ska hålla värmen men skalet känns redan kallt, ständigt hungrande efter värme. Det borde vara redo att kläckas snart men trotts otaliga vaggvisor och musikstycken får jag inte äns en pickning på skalet som svar. Men ibland när jag sitter och pratar med ägget hör jag hur den lilla rör sig där inne.

Det är ensamt här ute

Solsken

Sommarsol gassar över blomsteräng. Vinden blåser lättjefult över de vajande blåklinten. Fjärilar flyger beskymmerslöst från blomster till blomster för att släcka sin törst. En katt skymtas i det höga gräset men har snart strosat vidare. En ödla solbadar njutningsfullt i värmen på en sten.  Inga moln syns på den klar blå himlen. 

Vet du om det ska bli regn?

Vågor

Oräkneliga vågor rullar in över min strand. Tusen och åter tusen sandkorn rörs om och omplaceras.
En västlig vind som mina dyner smeker.
Ett stilla regn som mina sinnen renar.
Men långt ute till havs hörs ett dovt muller från fjärran, ovan, om oro. En stormig spänning från norr.


Hur jag än försöker, når jag inte upp till denna vågskål, allt ligger i dina händer.

Forbidden fruit

Only allowed to be seen by Lunas eyes when I take a bite of the rare fruit. Sweet too be eaten but slow to ripe. Hanging high in the top off the tree, so close under the sky. There was no fallen fruit today. But seeing the fruit shining in the warmth of the sun, makes my mouth water.

A warm feeling is spreading through my body as I lie down in the shadow beneath the tree. Hoping a fruit might fall, hit me in the head or land on my lap...

Oh fagra du

Ett konstverk för alla sinnen. Glädje för ögat, sensuell värme vid beröring, trygghet till smaken, nyfikenhetsväckande för örat, kärlek till doften, ett flyende farväl. Så smärtande att förstå

Sorg.

Luften är tung. Det som än gång syntes tyngdlöst, släpar nu tungt i marken. Å kom tillbaks, kan du inte förstå att det finns ingen anledning att inte stanna.

Flykt

Åskmolnen sluter sig runt mig. Jag står o spanar efter dig. Medans du leker kurra gömma bland molnen. Jag vet att det inte är någon lek. Jag springer från ljusfläck till ljusfläck som rinner ner från gläntorna mellan molnen. Jag fasar för att du ska försvinna bakom horisonten. Kan du inte bara stanna i en öppning av molntäcket och titta på mig, se mig. Se mina utsträckta armar.

Sadness

It isn't money that makes the world go around. We all know what it is. But as long you're asleep the spinning isn't that much off a problem. But as soon as you open your eyes, the more spin you take the more fun you make. Oh there are just too many sleepless nights...

Avsaknad av värme

Jag fryser, min andedräkt rullar längs med lakanen vit och dimmig. Lämnar små isdroppar efter sig. Jag får kristaller i ögonvrårna, vassa smärtande kristaller. Jag skakar, ensam i denna stora säng.

Avsaknad av hopp

Jag vill gråta, men är för trött

Ensam?

Jag insåg jag har inga vänner kvar, jag har bränt alla broar, det kanske var en del i min plan, jag har kanske spelat mig själv rakt i händerna.

ödets stig

Om jag bara skulle accepterat mitt öde medans jag hade möjlighet. Valt den väg som var mig vald. Kommer jag skära någon åter igen på de skärvor som utgör mig. Bara för att jag trängs på den stig som ej är min.

Embrace

Slappnar av låter mina blodiga fingrar släppa taget. Andas långsamt ut medans jag ser avståndet mellan mig och den röda tegelväggen växer. Jag vet att bakom mig närmar sig marken. Nej snarare rusar mot mig. Jag behöver inte vara orolig det finns inte en chans Gaia inte skulle ta emot mig. Hon skulle inte kunna låta mig passera förbi. Jag skulle inte bara kunna bli lämnad utan en plats för mig....

repeat

20100602-49688=

Drifting hopeless on the endless sea. My spartan raft draws little attention but sometimes you might catch a glims of life on the horizon. I manage to get closer but when my wooden frame bumps into their boat and I reach out to catch the rope they just drift away again pretending not to see me

Stigma

Min stigma blir bara värre. Jag vill bara hålla min predikan. Vägleda dig genom eftermiddagens val. Jag vill berätta mina syner, jag vill tala i Lunas röst för dig. Jag vill klä dig i den fagraste klänning, kröna dig i den tiara du är värd. Vill upphöja dig på det altare som knyter allt samman.

Väntan

Jag känner gruset mot min rygg. Tittar upp, efter Luna. Hon har inte kommit än. Jag ligger här ensam. Tittar mot molnen, men ser inte olika former gestalter och varelser. Min mitt medvetande hinner inte reagera, innan det börjar flöda. Fjädra oavbrutet vällandes ut genom ögenen hindrar all sikt. Krossat glas rinner genom mig.

Swallow

Kastar mig ut i luften. Faller mot marken men fångar en uppvind. Det upp vänder neråt följer maten för att rå om boet. Försöker febrilt navigera efter maten, det blåser våldsamt. Ett åsktryck ligger i luften tvingar maten allt lägre. Det känns som att det är bara en tidsfråga innan jag drar i marken i nästa dykning. Topparna blir allt lägre på grund utav molnen. När jag kommer hem med dagens fångst är du inte längre där. Ser dig sitta på telefonledningen, du är inte ensam...

Dojzschod

The rain have started to fall. A last embrace while the torrent stream down my cheeks. The wolfs draws closer. Their eyes stalking me from the trees. Circling around me, back and forth. Slowly stepping out in the open, howling. Stroking against the fence. One after another jumping over the fence. The last Lamb shiver in my arms. The circle is closed one and one they make a jump and take a bit after the lamb. There is no charge resolving in them ripping the lamb from my arms, tearing it to pieces. Just subtile nibbling, leaving the lamb bleeding, slowly dying. When Luna has left and the morning stands close all I've been left with is torment and a dead lamb sleeping forever on my chest.

apart

Jag knuffar med nosen mot din sida men du ligger där fortsatt livlöst.

Jag känner hur det luktar mat från din jackficka men förstår inte varför du inte ser mig, varför blir du inte glad och ger mig något ur handen. Du gör inget när jag slickar dig på handen eller ansiktet. Du rör inte äns på magen som du brukar när du sover. Matte vakna nu jag tror det blir regn.

Waiting

Du vilsne lille katt. Du magrar och svälter klarar du en höst till? Kan du inte äta det du fångar? Varje kväll bär du ditt byte med huvud högt till trappan där ingen bor. Du ligger och väntar på den dörr som ska öppnas där ingen bor.

Du hungrar men ingen gourmé dig serveras. Ingen lax på fat, trotts ditt slit. Du ligger där och väntar, med din mus. För ful för att ätas. Men även möss har lever, och hjärtan

Du

Jag gör det här för dig. Kan du se mina ögon? Kan du se att jag finns här?

Kan du höra min ord, mina tankar

Otillräcklig

Flyendes från eldrörs höga röster. Tunnelseende. En smärta som strålar längre och längre ut från vänstra höften. Jag driver längre och längre mot den svarta floden. Framme vid barriären. Ett eldrörs fasansfulla röst gör sig påmind. Faller ner till marken på andra sidan. Det var en miss men alldeles för nära. Kastar mig ut på den svarta isen, floden skriker och vrålar medans den virvlandes kastar sig runt mig. Flyr in i slyt på andra sidan. Fjädrarna faller sakta mot marken ur bettet på sidan. Jag står på ny mark men jag blöder.

beyond

When life's not enough, what could one offer?

When you reach out and touch the stars and it's not enough what can I bring you?

Is it all a question of time? Will the unstoppable wheel turn for in my favor, could it be possible?

In all my knowledge, I've learn not too trust. All that been given to the wheel has been accepted as a sacrifice. Crushed in the mightys path.

Vitriolic

Hopp är misär i förklädnad. När hoppet om bättring gör sig påmind inses nuets olycka

Tumbleing

Jag rullar ut från rosen snåret fyld med törnen. Det är nedförsbacke.

Thoughts

Life is a pain

Love is your eye

Hope is a thorn

If you start looking at you life, it should start bringing you joy.

But if you start mixing hope with Love you got the recipe for a human life

Hatkärlek

Att känna sin smärta så väll att man e rädd att missta den. Rädd att förlora sin ända trogna vän.

Plågas så av sin smärta man är beredd att prova allt för att byta den mot en ny.

Adjö

Små rädd sätter du på din mask och vinkar diskret adjö. Du smiter ut men innan du cyklar iväg måste du kolla ifall jag tittar. För rädd för att möta min blick tittar du snabbt bort och försvinner..

Pochemo

Why do my butterflies fly towards thou?

Is it your bright light?

Is it your warmth?

Your touch?

Your voice?

Your smile?

Your presence?

Your scent?

Those eyes?

Your thoughts?

Why..

Why can't I accept my faith and die with it?

Stamp of darkness

When the darkness flowing of me, do you see the darkness or do you see the person behind it?

People flee from the sight of the dark pool evolving around me. But does it really stick on you? The darkness seams to fear the human touch as much as the humans fear the stamp of darkness.

Born to be alone

A little girl was born. She cried as she took her first breath of air.

She wasn't born with a destiny. But she couldn't feel her feet neither her toes, knees or legs.

She spent entire days commanding her legs to move, all in wain. She shut the world out and started to molest her own legs in grim and fierce experiment.

Then one day she rose. She walked trembling but blindly agains the door. As the door swung open and the sunlight pour down over her, she shed tears. A man walked past on the street. The once little girl shouted out for his attention and tried to run towards him. The electric cord stretched and snapped. The once little girl now fall to her knees crying, then face down on the cold street. The man was long gone.

The girl didn't fight her destiny as she thought. She strove against her nature and the true nature of yourself, will always remind you of your true form.

There is no meant to be, but you will always fall back to yourself. Limitations your never can change.

Once there was a little girl, she wasn't born with a destiny. But in her eyes the tears stopped her from telling the difference.

Born to be alone, no there is no such thing. There is only born unloveable.

Hollow

Ett väsande ljud ekar när luften sakta rullar ut ur min mun. En sista suck av ensamhet. Mörkret har redan slagit sig till ro. Det var det sista som fanns kvar i bröstkorgen. Hoppet slockna under barndomen. Hjärtat dog kort där efter. Andan eller själ en tid efter det. Kvar lämnades bara ett kvavt håll fyllt med avsaknad av temperatur, varken kyla eller värme. Bara kvarglömd sorg trivdes här.

poena

En kniv som skär längs min kind. Det skrapande ljud när kniven skaver, skär i revben efter revben. Fjädrar som rullar från min haka vidare ner längs bröstkorgen.

oragan

Allt passerar förbi mig, kastas huller om buller. Allt går bara runt. Jag vet inte längre vad som är upp eller ner. Jag hör inget, jag känner bara den skrikande smärtan som om alla ben i min kropp skulle vara krossade. Jag kan inte se längre än det objekt som virvlar förbi för stunden.

realization

Jag älskar dig gränslöst, täcker det inte över faktumet att jag inte tål mig själv. Är jag i själva verket oälskbar?

Insight

Vetgirighet att vilja vet, uppleva och förstå men allt förgäves, allt ska falla till spillo, till glömska när mörkret kommer. Du kanske lyckats föra en uns, av dina insamlingar, vidare till annan vetgirig själ men även den själen ska somna in.

Reflektion

Du kan acceptera att när du somnar blir allt svart du är helt medvetslös o om du inte hinner drömma något innan du vaknar igen så är det bara en lucka då du varit helt omedveten om tid och rum i princip har du varit död under den perioden men om någon säger att du aldrig kommer vakna igen så blir det genast väldigt svårt att greppa.

Precis som att det inte är så svårt att förstå big Bang om man menar på big crunch metoden men o det inte fanns något innan hur kan du vakna? På minner om vår födsel vi var helt omedvetna innan vi började utvecklas i livmodern.

Men om det nu skulle vara big crunch (som är lättare att greppa) trotts vetenskapen är emot det. När skapades all materia har den alltid funnits där? Hur kan något alltid funnits?

Vi är så fast i våra tankebanor så om något går emot det så kan man inte greppa eller förstå det. Ända anledningen att big crunch är lättare att förstå är för det har ett kretslopp som allt här på vår jord, att det omvandlas om och om igen. Som allt, så andas det in och ut. Av något som dör föds något nytt. Men allt måste härstamma från något innan det och vi kan inte hantera när vi når början på snöret. Det kan inte ha uppkommit från inget ting.

Vårvind

En vårvind dyker ner och sveper förbi mig. Drar i kläderna o knuffar mig framåt. Känner hur vinden blåser genom håret medans jag ser mina fjädrar virvla runt framför mig. Ser hur de lekfullt dansar uppåt och försvinner mot det blå. Faller framstupa mot asfalten, för att dölja det hål som gröpts ur mig.

Flight

Jag behöver släppa in lite luft, det börjar bli kvavt i duvslaget. Vill inte men det är dags att erkänna mina hål i nätet. En plywood-skiva döljer det med sina lager tills någon griper skivan och välter den i sin helhet.

yield

Jag borde gå o stoppa lite kuddar, jag har blivit kallad flera gånger men när jag var i Skåne vid kuddfabriken, då kunde de inte berätta det, då dög det inte.

ignominy

Hej. Jag skäms lite. Det är ingen ursäkt _ ensamheten, det är dens fel. Jag vill inte ta din vita duva från dig _ givmildheten, det är bara du som har den.

Ululate

En vargs sång får alltid barn att gråta. Lunas smeker sina barn över pannan men ändå låter du en varg vakta ditt liv istället för att bränna den stolthet du kallar din.

Undertaken

Ett sår över mitt ansikte. Inte ett ärr. Ett öppet sår från hårbotten tvärsöver ansiktet ner till käkbenet. Fjädrar faller på mina skor.

Men trotts denna vanbildning tänker jag inte tiga i mörkret.

När räven ylar utanför duvslaget. Istället för att se kroppar slå mot golvet. Lyfter jag av min slöja och lyfter mot natthimlen.

En kall resa utan mål eller mening. Fri? En resa vars öde är att vända tillbaka mot min död efter 100km. Varje vingslag leder mig närmare min brytpunkt.

Jag kan räkna varje spadtag jag gräver min grav men kan aldrig se hur många tag det krävs för mig att försluta den.

ocean

Det kalla vattnet sköljer över mig. Ett för sökt, med det behövs ett hav just nu. Fruktlöst griper mina arma händer efter detta lugnets hav. Som ett hån lyfter de upp gryningsdaggen från två asplöv.

Vingslagen är allt annat än tydliga. Mer ett brus av 1000 vingslag.

Dånet från ett duvslag utan dess ton, en krusning genom luften, en virvel av fjädrar.

Luna kallar från mörkret. Den enda jag vågar hoppas, bryr sig, saknar mig.

Jag hör rävens tysta skall från fjärran, men den står bakom mig precis utanför ljuset. Det ända ljuset som på mig lyser. Det är bara du som ser mig.

Skyggar min spegelbild.

Vad är det att skygga hos en bild utan avtryck?

Tomhet den tomhet som förtär för att bli hel.

Aloneness

Trött på att ensam somna, ensam vakna, ensam gråta

Ett berg i fjärran

Ett berg så vämjeligt att du måste stympa dig själv för att kunna beträda dess fot. Du måste ha utstå en sådan smärta för att kunna krypa längs dess sluttning. Men endast de som blivit så plågade, att flykt är den ända utvägen, kan bestiga det.

Smärta är den ända drivkraften.

Ärr är det ända som pryder våra ansikten.

Och jag kommer inte äns se siluetten av världsranden från mitt ultimatum.

Descend

Solen är på väg ner. Ån ligger lugn framför mig, vattnet skvalpar vid mina fötter. Jag är redo att göra hoppet. Fåglarna tar av från en buske längre bak.

-Du borde inte. Slå läger här istället.

Jag sköt på det, såg möjligheten att alltid kunna ta språnget till andra stranden senare.

-Här ta det här svärdet, det kan komma till nytta.

Glänsande, glittrande full av möjligheter. De två eggen gyllende, nästan glödande i eldens flåsande sken.

Tar svärdet i min hand och hugger mig själv i foten så fort jag känner dess tyngd.

suffering

Smärta, smärta av hjälplöshet.

Gräset vissnar bort, måste få vatten för att få det att gro igen. Det regnar inte. Jag kan inte hitta vattenhålet. Hitta en vattenpöl men vattnet rinner mellanfingrarna på mig, det dunstar från mina kläder.

surreal

Jag funderade,

Om jag tog en träbit och beslöt jag skulle skapa en mus så känns det inte som en omöjlighet. Men hur ska jag få tag på trät? Och redskapen? Hur ska jag klara av att följa proportionerna, skapa detaljerna? Hur hindrar jag mig från att tälja av för mycket?

Jag tänkte jag skulle göra en exakt skalenlig miniatyr stad av Närke med korrekt inredning i alla hus. Det kanske kan ta lite tid men om något går fel kan jag ju alltid börja om

Sorg, ensamhet, avund.

Black is the depths of the manhole, staring hungrily up at the stars.

So deep yet so emptily hollow.

A wind of fall swirls by and might drop a leaf for the beggar but..

Even the animals take a detour to avoid the edges.

They can smell the odorless, foul stench of void

Feelings

Sorg, ömkan, ångest, ensamhet, osäkerhet, förtvivlan, ovisshet, längtan, fruktan, önskan.

Allt kommer ner till vår innersta önska till sist.

Från den önskan som allt härstammar.

En önskan som driver oss. Driver oss till de handlingar som utgör oss och formar vem vi är.

En önskan om på något sätt övervinna döden, en önskan om evigt liv.

En önskan för närhet, en önskan om förståelse.

En önskan om trygghet, en önska att förstå.

Jag må frestas att söka mig till dessa lustar

men innerst inne vill jag bara slockna.

birds

Fåglarna kom o gick.

Lämna små fjädrar dröjandes kvar som en påminnelse om deras vaksamma öga.

Docktorn ordinerar solsken.

Fåglarna äter ur min hand varje dag. Jag drar mörka moln över mig.

Inga fåglar syns till.

Nu vakar de över mina drömmar åter igen.

När jag öppnar min mun strömmar de ut. Bland vita moln bildar de exotiska mönster. Himlen mörknar innan de försvinner bort i fjärran.

När en blev två

En solig dag, två isblå ögon tindrar mot mig.

Så evigt djupa.

Du tycks aldrig titta bort.

Naivt försöker jag passera förbi din skönhet oberörd.

Faller framstupa mot din varma famn.

Ett närgånget möte som fogar oss samman.

Men verkligheten kallar likt en fågels skrik från azúr himmel.

Du är som förbytt. Natt blir högmogen dag.

Jag är endast en främling i dina bortvända ögon.

De som en gång inte kunde ta sig tid att blinka, skyggar nu min blotta gestalt.

En kniv skär våra hjärtan djupt itu medans jag haltar evigt bort från plattsen.

Kvar dröjer två djupa ärr efter en svunnen tid..

Baserat på en sann historie om en cyklist och en isfläck.

unattending

Ensam, ryser, i en värld som ej går att förstå. Kal och bländande mörk.

Jag ser fåglar i fjärran, svåra att urskilja från skogens vegetation. Jag springer men snubblar, går men kommer ingen stans, jag fortsätter ihärdigt men vårat avstånd går ej att rubba.

Kylan drar in i en kompakt dimma. En klar kontrast mot den dova grönskan men när den omsluter skogen försjunker allt i ovisshet och allt blir oklart.

Själslig beskärning

Likt cancer växer min kropp och ändrar form. Vinden vänder och så gör formen på mitt ben. Snön faller och lika så mitt antal armar.

Böljande likt havet. En form ständigt i svängning.

Hur ska jag kunna klättra upp för dessa kullar utan att känna mina händer, eller armar,

utan att veta att jag har armar.

Vitt

Vit rimfrost, nattens frukt från vår outtröttlige ande.

En skör slöja av orördhet, en oskyldighet.

Men instängdhet får de mörka undertonerna att bubbla, tyst, omärkbart under ytan.

Men endast ett försök till att vidröra,

känna, att fånga eller uppleva denna slöja, denna förevigade andan av Rimfaxe,

får den att fly.

Väcka den underliggande svarta smaragd.

Slöjan av oskyldighet försvinner vid första beröring. Kvar ligger en sammanbiten skärva av det som en gång var orört.

Under molnen

En glänta bland molnen. En handfull solstrålar rinner ner över mig. Min utsträckta hand i ett stillsamt försök att hitta något greppbart, något med tyngd, någon värme.

Tårarna väntar på att få tindra. Men varför? Vad har de gjort för att förtjäna en plats i ljuset. Solen har redan gått vidare. Snart sköljer regnet ner över mig. Himlen mörknar i avsmak. Vem är jag att ta dess uppgift. Vem har rätt att fälla andras tårar.

cruelty

Regn regn som sköljer i själens köttsår. Vinden sliter tafatt i allt den passerar.

Mord på själar?

Sen när blev det mer rättfärdigat?

Vad gör oss farligast?

Vår förmåga att mörda den fysiska människan

eller det psykiska våldet?

Mörker,

en svärta som sprider sig över min själ.

Solens strålar bränner mig med en fräsande ilska

inte äns månen ljus står mig fast.

Hennes strålar skummar världen i långa skuggor.

Ensam står jag kvar.

Väcks av ljudet från min eroderande insida.

Grus som letar sig in i livets hjul.

Inte äns tiden verkar passera förbi normalt.

Dammets slöja lägger sig över mina ögon.

De ögon som varje morgon

öppnar sig trängtande efter att se ditt ansikte

framför mig.

Den värme du strålade står mig ej längre kvar. Ack nej utan en annan gestalt står framför mig. Med ett kallt blekt ansikte med mörk klädnad. I denna vindarnas stad. Så vindhärjad att ingen ser han längre. De endast passerar förbi ovetande. Men han ser mina öppna ögon, de som inte bär vanans bindel.

Likt iskalla dolkar skär nordanvinden

djupt in i den ruin, som en gång var ett barn.

Blodet från min kropp blandar sig med det tindrande blå vatten som omsluter mig. Tindrande av månens kalla sken. En sista gång bestjäler hon min ensamhet. Långt ner i purpurdjupet så tar skuggan min ett tyst farväl av min rödflammande siluett och försvinner mot det tunga mörkret. Ett stillsamt regn försöker skölja bort den svärta som är jag. Men slaveri, mord eller misär kommer inte dölja de ärr jag jorden åsamkat. Endast tidenstand skall min skuld förtära.

Photoshop

20090218

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Gilla det, hata det. Vilket som så förblir det använt där utanför din bubbla och förvränger folks förevigade stunder.

gravatus spes

20081021

På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.

Now you're gone

I wonder why you left me here

I think about it on and on and on and on and on again

I know you're never coming back

I hope that you can hear me

I'm waiting to hear from you

Until I do

You're gone away

I'm left alone

A part of me is gone

And I'm not moving on

So wait for me

I know the day will come

I'll meet you there

No matter where life takes me to

I'll meet you there

And even if I need you here

I'll meet you there

I wish I could have told you

The things I kept inside

But now I guess it's just too late

So many things remind me of you

I hope that you can hear me

I miss you

This is goodbye

One last time

You're gone away

Im left alone.

A part of me is gone

And im not moving on

So wait for me

I know the day will come

I'll meet you there

No matter where life takes me to

I'll meet you there

And even if I need you here

I'll meet you there

No matter where life takes me to

I'll meet you there

And even if I need you here

I'll meet you there

I'll meet you there

And where I go you'll be there with me

Forever you'll be right here with me

I'll meet you there

No matter where life takes me to

I'll meet you there

And even if I need you here

I'll meet you there

No matter where life takes me

I'll meet you there

And even if i need you

I meet you there

I will meet you there