Vitt

Vit rimfrost, nattens frukt från vår outtröttlige ande.

En skör slöja av orördhet, en oskyldighet.

Men instängdhet får de mörka undertonerna att bubbla, tyst, omärkbart under ytan.

Men endast ett försök till att vidröra,

känna, att fånga eller uppleva denna slöja, denna förevigade andan av Rimfaxe,

får den att fly.

Väcka den underliggande svarta smaragd.

Slöjan av oskyldighet försvinner vid första beröring. Kvar ligger en sammanbiten skärva av det som en gång var orört.

Under molnen

En glänta bland molnen. En handfull solstrålar rinner ner över mig. Min utsträckta hand i ett stillsamt försök att hitta något greppbart, något med tyngd, någon värme.

Tårarna väntar på att få tindra. Men varför? Vad har de gjort för att förtjäna en plats i ljuset. Solen har redan gått vidare. Snart sköljer regnet ner över mig. Himlen mörknar i avsmak. Vem är jag att ta dess uppgift. Vem har rätt att fälla andras tårar.

cruelty

Regn regn som sköljer i själens köttsår. Vinden sliter tafatt i allt den passerar.