20050929
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
If there were something I could give to you,
If there were something I could give to you,
It would be my unchanging, certain thoughts.
If you'll laugh for me, even just a little,
then there's still a reason for me to live here.
If you'll search for me, even just a little,
then maybe my living here will be forgiven.
20050926
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Jag vill gråta i hennes famn
jag vill bli tröstad av henne
jag vill bli sövd av hennes värme
och aldrig vakna upp..
men detta är drömmar som aldrig kommer uppfyllas
20050925
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
jo det ligger nått i det, jag e självömkande men har jag på stått nått annat men jag har blivit mobbad o har inte haft några vänner då blir man ner tryckt o allmänt ledsen, o jag har funderat för mycket o börjat tycka synd om mig själv. Mycket elände har drabbat men det finns de som har det värre.
20050924
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Jag e mer o mer social i samma takt känner jag mer o mer saknad efter kärlek, närhet. Men jag inser allt mer hur mycket Hon hatar mig. Jag vill bli älskad jag vill finna kärleken men det jag finner e en olycklig kärlek, en förälskelse med bara ett känt slut.. .
jag har för lite pengar att köpa det verktyg
jag har för svagt psyke för att trycka på avtryckaren
jag har tillräckligt med sorger för att inte kunna klara av att träna upp psyket
20050921
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
21:e
Jag känner en smärta o skräck spridas genom kroppen, då diman glesnar och jag ser på henne o åter inser att hon inte gillar mig. Att det aldrig kommer funka...
Då hon tittar åt mig med avsmak och irriterat föser bort då jag söker kontakt hör jag de ord som ekat i sju år. Sakta kommer de viskandes i mitt huvud, börjar återupprepas om och om igen, hur ful jag e, hur dålig, äcklig, värdelös, dum, patetisk, de börjar hånskratta...
men jag e för trött för att gråta..
20050920
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
hon vars namn får mig att söka
hon som ger mig meningslöst hopp
hon som får min pessimistiska tro o syn att svaja
hon som får mitt nerbrutna självförtroende att vibrera
hon som får mig att önska
hon som får mig att glömma
hon vars ögon får mig att tystna
det här börjar låta besatt men vad e det de säger... om.. det som få förunnas
20050918
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Där satt jag för andre kvällen i rad ensam på en buss från Fruängen. Det hade blivit mörkt igår också det var samma känsla som igår en intim känsla men ändå avslagen av min ensamhet åter igen flydde tankarna till henne... Jag fylldes av en längtan efter hon som kommer till mig när allt tystnar. Hon som stjäl min vila.
Jag blinkade till och det ända som var kvar och kunde kallas varmt o gästvänligt var lysrörets blinkande sken. Där satt jag åter igen ensam i den kalla busen från Fruängen.
20050917
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Jag känner en besvikelse då jag inser att folk inte känner tilltro till mig jag vet ej varför jag känner detta behov av att folk ska ha tilltro till mig eller varför folk skulle känna tilltro till mig, jag säger inget och man kan helt klart lita på mig men det finns så många fler som går att lita på så varför välja mig? jag förstår dem till fullo. Men ändå känner jag en sorg växa inom mig...
20050914
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Historien gillar att åter upprepa sig. Samma sak hände i både 4 och 7, det tog 2år att förtrycka mina känslor båda gångerna. För tredje gången måste jag förtrycka mina känslor men denna gång är annorlunda jag har inte tid som det är, jag har fult upp med studierna. Jag har inte tid för ett liv att förtrycka. Jag tror jag inte orkar mycket mer...
jag är för trött för att gråta
20050913
På promenad genom de gångna känslors trädgårdar.
Det var den 9, fredag eftermiddag då ett frö såddes i jorden som var stampad i 7år. Fröet grodde och det blev en sömnlös natt av besvär.
Den 10 var en sömnlös natt av sorg.
Den 11 en Upprymd natt med sömn fast utan vila p.g.a. en härlig dröm.
Den 12 var en sömnlös natt fylld med sorg.
Jag vill bara gå upp för den långa stentrappan på nortullsjukhuset, steg för steg. När jag når dess slut, sluta ögonen för att ändlöst falla...falla bakåt tills mitt huvud slår mot den hårda stenen. Jag vill aldrig öppna mina ögon mer. Aldrig öppna mina ögon eller mun av egen vilja. Ligga ihop krupen som en katt i gassande vår sol. Vända mig inåt och förtrycka mina känslor tills det bara finns en svart klump kvar. Den färg som absorberar allt ljus, färgen som består av alla färger. Jag vill bli utsläppt från samhällets ingallrade gård och bli liggande i skogsgläntan i Lärkeröd som för. Låta höstens blöta men värmande täcke lägga sig över mig. Slutligen låta livets andra kalla men omslutande hand svepa över mig. Låta dess tunga vita slöja läggas över mig, min avfärds mantel.
