Descend

Solen är på väg ner. Ån ligger lugn framför mig, vattnet skvalpar vid mina fötter. Jag är redo att göra hoppet. Fåglarna tar av från en buske längre bak.

-Du borde inte. Slå läger här istället.

Jag sköt på det, såg möjligheten att alltid kunna ta språnget till andra stranden senare.

-Här ta det här svärdet, det kan komma till nytta.

Glänsande, glittrande full av möjligheter. De två eggen gyllende, nästan glödande i eldens flåsande sken.

Tar svärdet i min hand och hugger mig själv i foten så fort jag känner dess tyngd.

suffering

Smärta, smärta av hjälplöshet.

Gräset vissnar bort, måste få vatten för att få det att gro igen. Det regnar inte. Jag kan inte hitta vattenhålet. Hitta en vattenpöl men vattnet rinner mellanfingrarna på mig, det dunstar från mina kläder.

surreal

Jag funderade,

Om jag tog en träbit och beslöt jag skulle skapa en mus så känns det inte som en omöjlighet. Men hur ska jag få tag på trät? Och redskapen? Hur ska jag klara av att följa proportionerna, skapa detaljerna? Hur hindrar jag mig från att tälja av för mycket?

Jag tänkte jag skulle göra en exakt skalenlig miniatyr stad av Närke med korrekt inredning i alla hus. Det kanske kan ta lite tid men om något går fel kan jag ju alltid börja om

Sorg, ensamhet, avund.

Black is the depths of the manhole, staring hungrily up at the stars.

So deep yet so emptily hollow.

A wind of fall swirls by and might drop a leaf for the beggar but..

Even the animals take a detour to avoid the edges.

They can smell the odorless, foul stench of void

Feelings

Sorg, ömkan, ångest, ensamhet, osäkerhet, förtvivlan, ovisshet, längtan, fruktan, önskan.

Allt kommer ner till vår innersta önska till sist.

Från den önskan som allt härstammar.

En önskan som driver oss. Driver oss till de handlingar som utgör oss och formar vem vi är.

En önskan om på något sätt övervinna döden, en önskan om evigt liv.

En önskan för närhet, en önskan om förståelse.

En önskan om trygghet, en önska att förstå.

Jag må frestas att söka mig till dessa lustar

men innerst inne vill jag bara slockna.

birds

Fåglarna kom o gick.

Lämna små fjädrar dröjandes kvar som en påminnelse om deras vaksamma öga.

Docktorn ordinerar solsken.

Fåglarna äter ur min hand varje dag. Jag drar mörka moln över mig.

Inga fåglar syns till.

Nu vakar de över mina drömmar åter igen.

När jag öppnar min mun strömmar de ut. Bland vita moln bildar de exotiska mönster. Himlen mörknar innan de försvinner bort i fjärran.

När en blev två

En solig dag, två isblå ögon tindrar mot mig.

Så evigt djupa.

Du tycks aldrig titta bort.

Naivt försöker jag passera förbi din skönhet oberörd.

Faller framstupa mot din varma famn.

Ett närgånget möte som fogar oss samman.

Men verkligheten kallar likt en fågels skrik från azúr himmel.

Du är som förbytt. Natt blir högmogen dag.

Jag är endast en främling i dina bortvända ögon.

De som en gång inte kunde ta sig tid att blinka, skyggar nu min blotta gestalt.

En kniv skär våra hjärtan djupt itu medans jag haltar evigt bort från plattsen.

Kvar dröjer två djupa ärr efter en svunnen tid..

Baserat på en sann historie om en cyklist och en isfläck.